fredag 15 januari 2010

Ha ha ha

Dixie är nyfiken

De bästa dagarna är de som börjar med ett skratt.
Idag var det en sådan dag.
Packleader hittade en Knutsgubbe på trappan till uterummet.
Knutsgubbar är verkligen inte vanliga nu för tiden, så den som blir utsatt för ett sånt bus kan bara känna sig oerhört hedrad.

Puma, Dixie och Signe funderar över den mystiske besökaren.

Melba i närkontakt med Knutsgubben.

Förr var det vanligt att barnen gick runt och tiggde godis omkring Tjugondag Knut utklädda till Knutsgubbar. Och här i Skåne brukade man i hemlighet sätta ut dockor av halm hos grannarna - och de kallades också Knutsgubbar. Och det är just en sådan som hamnat hemma hos oss.
Den är dock inte försedd med någon nidvers om att julen är slut, bara en lapp där det står att den heter Felix och vill ha hjälp att hitta hem.


Hm. Var hör den då hemma?
Ett mysterium.
Ett fall för Sherlock Mebs ...

Sherlock Mebs

... Sherlock Dix ...

Sherlock Dix

... och Sherlock Baby.

Sherlock Baby

Hm, fotspår i snön ...
Jahaja. Vi får väl försöka hjälpa Knutsgubben att hitta hem igen.

1 kommentar:

N - som i nyfiken sa...

Vilka vakthundar?! Snarare spårhundar...